Ångrar du dig?

Den frågan är tydligen helt befogad när man får sitt första barn vid 19-års ålder.
Den frågan kan man få av bekanta, eller av folk man knappt känner överhuvudtaget.
Inget konstigt med det...

Eller?
Jag tycker det är sjukt förolämpande, emot mig och emot min son. Hur fan kan folk med att ställa den frågan?

Senast jag fick den frågan så svarade jag: Nej, men jag ska ringa din mor och fråga henne om hon ångrar att hon fick dig.

"Neej, men jag menade inte så... asså om du kanske skulle väntat lite istället"
Jag gör saker på ett sätt som passar mig.
Jag dömer inte folk som gör abort eller som adopterar bort.
Alla är på olika punkter i livet. Jag var på en punkt där jag var redo för barn.
Och jag visste att jag skulle klara det.
Om jag får säga det själv, så har jag lyckats jävligt bra.

"Men tänk på allt du missar. Alla fester, resor, sovmornar"
Vadå missar? Det är inte direkt så att jag aldrig kan gå ut på krogen igen.
Okej- det är inte så att jag kan gå ut varje helg, men det gjorde jag inte innan heller.
Och drack gjorde jag nästan ändå inte när jag väl gick ut. Jag är för lat för att mecka med nattbussar, så jag tog bilen istället och drack cola hela kvällen.
Och varför skulle jag inte kunna resa med mina barn? Har det plötsligt blivit förbjudet att ta med barnen på flygplan?

Jag ångrar mycket i mitt liv.
Att jag inte tog skolan på större allvar. Att jag inte utbildade mig till något mer inkomstbringande yrke. Att jag inte fortsatte med skyttet och blev professionell. Jag ångrar tillochmed att jag inte researchade mer nogrannt när jag valde elbolag.

Men jag har aldrig. Och kommer aldrig.
Att ångra mina barn.

Så gör mig en tjänst.
Om du någongång träffar en såkallad "ung mamma". Fråga henne inte om hon ångrar sig.
Vi tar det som en direkt förolämpning av våra barn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0