Vem har tid för det?
Okej, jag vet vad ni tänker. Oromantiska jävel. Det är klart att man måste ta sig tid för det. Det är en stor del i ett förhållande. Ett sätt att visa sin kärlek. Det är viktigt.
Jag vet också att ni som läser är barnlösa.
Jag pratar såklart om samliv.
Eller sex, som det heter i folkmun.
Det är inte det att det inte är en rolig sysselsättning. Och det är bara nyttigt med lite gymnastik på kvällen.
Men seriöst nu. Jag sover knappt på nätterna. Jag vaknar 3gånger för att agera milkshakemaskin.
Jag behöver varje minut som finns att tillgå.
Och det är så tidskrävande! Man ska ha förmys, och starta motorena. Sen är det själva huvudnummret. Man blir svettiga, och trötta. När det är färdigt så ska det eftermysas och tillslut ska man duscha. Man blir så himla trött av hela karusellen så man känner sig som en stor knådad deg. Hur ska jag då orka ta hand om min bäbis? När jag är som en flubber?
Det finns så mycket annat jag kan lägga den tiden på!
För, helt ärligt, att få lägga sig ner och känna min mjuka svala kudde mot mitt backhuvud. Att få krypa ner under det varma täcket, känna madrassen mot ryggen som värker. Bara glida in i dvala. Det är bättre än vilken orgasm som helst.
Killar brukar klaga på att tjejer tappar allt efter att dom får barn. Men dom verkar inte förstå varför det är så. Dom kan nog inte förstå heller. Det känns fel. "Jag är mamma nu, jag gör inte sånt" Nej, mammor gör inte sånt. Sen kan man ju undra hur miraklet blev till, men det verkar inte relevant just då. Allt man gör, säger, andas är för sina barn. Man tänker inte en sekund på att göra något för sig själv, och allra minst för sin partner.
Min bäbis behöver mig.
Jag ska finnas tillgänglig 24/7.
Kanske hinner jag med en snabb dusch medan han sover. Bara jag är klar tills han vaknar.
Raka benen? Har jag inte tid för.
Kommer inte ihåg senast jag målade naglarna.
Tacka Gud för hårklämmor och spännen, på så sätt slipper man tillochmed att kamma håret.
Gränsen drar jag vid att klippa "mamma-frisyr". Den här korta varianten som man inte ens behöver kamma på morgonen. Man bara stiger upp och så är den som den är. Riktigt så långt kan jag inte gå.
I skrivande stund sitter jag med laptopen i knät, och en sovande Milo på magen.
Och jag ska ta tillfället i akt att sova en stund med honom, känner att jag behöver mer än dom 5timmar jag fick till låns inatt.
Jag vet också att ni som läser är barnlösa.
Jag pratar såklart om samliv.
Eller sex, som det heter i folkmun.
Det är inte det att det inte är en rolig sysselsättning. Och det är bara nyttigt med lite gymnastik på kvällen.
Men seriöst nu. Jag sover knappt på nätterna. Jag vaknar 3gånger för att agera milkshakemaskin.
Jag behöver varje minut som finns att tillgå.
Och det är så tidskrävande! Man ska ha förmys, och starta motorena. Sen är det själva huvudnummret. Man blir svettiga, och trötta. När det är färdigt så ska det eftermysas och tillslut ska man duscha. Man blir så himla trött av hela karusellen så man känner sig som en stor knådad deg. Hur ska jag då orka ta hand om min bäbis? När jag är som en flubber?
Det finns så mycket annat jag kan lägga den tiden på!
För, helt ärligt, att få lägga sig ner och känna min mjuka svala kudde mot mitt backhuvud. Att få krypa ner under det varma täcket, känna madrassen mot ryggen som värker. Bara glida in i dvala. Det är bättre än vilken orgasm som helst.
Killar brukar klaga på att tjejer tappar allt efter att dom får barn. Men dom verkar inte förstå varför det är så. Dom kan nog inte förstå heller. Det känns fel. "Jag är mamma nu, jag gör inte sånt" Nej, mammor gör inte sånt. Sen kan man ju undra hur miraklet blev till, men det verkar inte relevant just då. Allt man gör, säger, andas är för sina barn. Man tänker inte en sekund på att göra något för sig själv, och allra minst för sin partner.
Min bäbis behöver mig.
Jag ska finnas tillgänglig 24/7.
Kanske hinner jag med en snabb dusch medan han sover. Bara jag är klar tills han vaknar.
Raka benen? Har jag inte tid för.
Kommer inte ihåg senast jag målade naglarna.
Tacka Gud för hårklämmor och spännen, på så sätt slipper man tillochmed att kamma håret.
Gränsen drar jag vid att klippa "mamma-frisyr". Den här korta varianten som man inte ens behöver kamma på morgonen. Man bara stiger upp och så är den som den är. Riktigt så långt kan jag inte gå.
I skrivande stund sitter jag med laptopen i knät, och en sovande Milo på magen.
Och jag ska ta tillfället i akt att sova en stund med honom, känner att jag behöver mer än dom 5timmar jag fick till låns inatt.
Kommentarer
Trackback
