Finnes: Renoveringsobjekt
24 going on 84... Spegelbilden ljuger inte.
Mörka ringar under ögonen. Otvättade testar av hår som hänger fram i ansiktet. Skivade naglar och spruckna nagelband. Torr hud och orakade ben. Kläderna luktar gammal spya.
Det låter som jag skriver om en av A-lagarna på bänkarna utanför Hagabion.
Men det är egentligen bilden av en helt vanlig småbarnsmamma.
Men varför? Det verkar vara lag på att man som nybliven mamma har rätt att gå ner sig, och byta ut hela sin garderob mot mjuka och formösa kläder. Man slutar helt att ta hand om sig själv, och bryr sig inte längre om att man går till affären med uppspottad mjölk på axeln och nappar i bh-n.
Jag tror jag har funnit bakgrunden till den omtalade "Baby-blues", depressionen man får när man är nyförlöst.
För hur deprimerande är det inte att behöva duka undan varenda spegel man passerar, för att man är orolig för vad man kan få se.
En vanlig missuppfattning bland män när det gäller kvinnor, är att de sminkar sig och klär upp sig för att se bra ut inför andra. Man vill vara ett mål för attraktiv inför det andra könet, ett mål för avundsjuka från andra kvinnor.
Det är inte riktigt så det ligger till.
Oftast gör vi oss iordning för vår egen skull. Men visst är vi noggrannare inför en dejt eller en utekväll. Fast det beror inte helt på att vi vill att andra ska se oss från vår bästa sida. Genom att känna att vi gjort oss fina, så stärker vi vår självkänsla och utstrålning. Det är den utstrålningen som gör att vi blir attraktiva. Vissa människor kan ha den känslan utan att sminka sig.
Jag kan få den bara jag går runt i mina pösbyxor och en stor hoodie. För då känner jag mig riktigt fräck.
(uppfattade ni ironin?)
Men slutar vi ta hand om oss, slutar vi bry oss, så slutar vi också att respektera oss själva. Man blir trött varje gång man går förbi en spegel, man suckar när man försöker hitta kläder ur en hög med träningsbyxor och sweatshirts. Har vi glömt hur det är att dra på oss våra slimjeans och en fin tröja, känna att vi har en kropp och en figur!?
Jag har redan innan spekulerat i att vi kvinnor förlorar vår identitet när vi får barn. Man skäms nästan inför andra mammor om man vågar komma med borstat hår och sminkade ögon till en mamma-dejt.
Mammor ska vara mammor, inte människor.
Jag tycker vi gör revolt.
Jag utmanar er alla småbarnsmammor där ute att lämna över lillen till pappan, häll upp ett varmt bad, och ägna er MINST en halvtimma i badkaret åt att göra hårinpackningar och rensa ogräs.
För det har vi fan-i-mej förtjänat!
Mörka ringar under ögonen. Otvättade testar av hår som hänger fram i ansiktet. Skivade naglar och spruckna nagelband. Torr hud och orakade ben. Kläderna luktar gammal spya.
Det låter som jag skriver om en av A-lagarna på bänkarna utanför Hagabion.
Men det är egentligen bilden av en helt vanlig småbarnsmamma.
Men varför? Det verkar vara lag på att man som nybliven mamma har rätt att gå ner sig, och byta ut hela sin garderob mot mjuka och formösa kläder. Man slutar helt att ta hand om sig själv, och bryr sig inte längre om att man går till affären med uppspottad mjölk på axeln och nappar i bh-n.
Jag tror jag har funnit bakgrunden till den omtalade "Baby-blues", depressionen man får när man är nyförlöst.
För hur deprimerande är det inte att behöva duka undan varenda spegel man passerar, för att man är orolig för vad man kan få se.
En vanlig missuppfattning bland män när det gäller kvinnor, är att de sminkar sig och klär upp sig för att se bra ut inför andra. Man vill vara ett mål för attraktiv inför det andra könet, ett mål för avundsjuka från andra kvinnor.
Det är inte riktigt så det ligger till.
Oftast gör vi oss iordning för vår egen skull. Men visst är vi noggrannare inför en dejt eller en utekväll. Fast det beror inte helt på att vi vill att andra ska se oss från vår bästa sida. Genom att känna att vi gjort oss fina, så stärker vi vår självkänsla och utstrålning. Det är den utstrålningen som gör att vi blir attraktiva. Vissa människor kan ha den känslan utan att sminka sig.
Jag kan få den bara jag går runt i mina pösbyxor och en stor hoodie. För då känner jag mig riktigt fräck.
(uppfattade ni ironin?)
Men slutar vi ta hand om oss, slutar vi bry oss, så slutar vi också att respektera oss själva. Man blir trött varje gång man går förbi en spegel, man suckar när man försöker hitta kläder ur en hög med träningsbyxor och sweatshirts. Har vi glömt hur det är att dra på oss våra slimjeans och en fin tröja, känna att vi har en kropp och en figur!?
Jag har redan innan spekulerat i att vi kvinnor förlorar vår identitet när vi får barn. Man skäms nästan inför andra mammor om man vågar komma med borstat hår och sminkade ögon till en mamma-dejt.
Mammor ska vara mammor, inte människor.
Jag tycker vi gör revolt.
Jag utmanar er alla småbarnsmammor där ute att lämna över lillen till pappan, häll upp ett varmt bad, och ägna er MINST en halvtimma i badkaret åt att göra hårinpackningar och rensa ogräs.
För det har vi fan-i-mej förtjänat!
Kommentarer
Postat av: Cissi
Då byter vi amningsbh-n mot pusch up, mammatrosor mot hotpants, mjukisar mot strumbyxor, XXXXL tröjan mot tunika. Ska vi ut ikväll eller? Fredag på Rosen? :P
Postat av: Lillan86
får ju tillökning i helgen så de blir nog svårt men nästa helg ser ljusare ut
Trackback
