På tal om Ullared
Haha fetaste volym & mot Ullared hahaha. (Skrattade så jag fick magknip)
Natta- Ska vi ut någon dag & ta med denna till Dj:n och sen rocka fett? Haha
Gekås here we come
Snyggare än Ola-Conny, Rikare än Boris, Kvickare än Morgan,
Roligare än Comicsnubben & smalare än Ros-Marie intar vi idag kvinnornas mecka.
För att vi ska få ihop de har de pusslats & fixats så nu blir de för ovanlighetens skull litta kvälls shopping.
Jag tror jag ska göra en personlig julkalender här på bloggen? Som börjar i morgon.
Filar lite på idén ett tag till så får vi se hur de blir med de.
Men nu har jag inte TID att sitta här. Ska diska, fixa mig, äta, ta lilleman när han vaknar & sen ladda för Skandinaviens största varuhus :P
Lämna plats för här kommer 2 galet shoppingsugna mammor. Och inga jävla vagnar överallt nu gott folk för dom röjer jag veck illa kvickt :D
Ångrar du dig?
Den frågan kan man få av bekanta, eller av folk man knappt känner överhuvudtaget.
Inget konstigt med det...
Eller?
Jag tycker det är sjukt förolämpande, emot mig och emot min son. Hur fan kan folk med att ställa den frågan?
Senast jag fick den frågan så svarade jag: Nej, men jag ska ringa din mor och fråga henne om hon ångrar att hon fick dig.
"Neej, men jag menade inte så... asså om du kanske skulle väntat lite istället"
Jag gör saker på ett sätt som passar mig.
Jag dömer inte folk som gör abort eller som adopterar bort.
Alla är på olika punkter i livet. Jag var på en punkt där jag var redo för barn.
Och jag visste att jag skulle klara det.
Om jag får säga det själv, så har jag lyckats jävligt bra.
"Men tänk på allt du missar. Alla fester, resor, sovmornar"
Vadå missar? Det är inte direkt så att jag aldrig kan gå ut på krogen igen.
Okej- det är inte så att jag kan gå ut varje helg, men det gjorde jag inte innan heller.
Och drack gjorde jag nästan ändå inte när jag väl gick ut. Jag är för lat för att mecka med nattbussar, så jag tog bilen istället och drack cola hela kvällen.
Och varför skulle jag inte kunna resa med mina barn? Har det plötsligt blivit förbjudet att ta med barnen på flygplan?
Jag ångrar mycket i mitt liv.
Att jag inte tog skolan på större allvar. Att jag inte utbildade mig till något mer inkomstbringande yrke. Att jag inte fortsatte med skyttet och blev professionell. Jag ångrar tillochmed att jag inte researchade mer nogrannt när jag valde elbolag.
Men jag har aldrig. Och kommer aldrig.
Att ångra mina barn.
Så gör mig en tjänst.
Om du någongång träffar en såkallad "ung mamma". Fråga henne inte om hon ångrar sig.
Vi tar det som en direkt förolämpning av våra barn.
Vem har tid för det?
Jag vet också att ni som läser är barnlösa.
Jag pratar såklart om samliv.
Eller sex, som det heter i folkmun.
Det är inte det att det inte är en rolig sysselsättning. Och det är bara nyttigt med lite gymnastik på kvällen.
Men seriöst nu. Jag sover knappt på nätterna. Jag vaknar 3gånger för att agera milkshakemaskin.
Jag behöver varje minut som finns att tillgå.
Och det är så tidskrävande! Man ska ha förmys, och starta motorena. Sen är det själva huvudnummret. Man blir svettiga, och trötta. När det är färdigt så ska det eftermysas och tillslut ska man duscha. Man blir så himla trött av hela karusellen så man känner sig som en stor knådad deg. Hur ska jag då orka ta hand om min bäbis? När jag är som en flubber?
Det finns så mycket annat jag kan lägga den tiden på!
För, helt ärligt, att få lägga sig ner och känna min mjuka svala kudde mot mitt backhuvud. Att få krypa ner under det varma täcket, känna madrassen mot ryggen som värker. Bara glida in i dvala. Det är bättre än vilken orgasm som helst.
Killar brukar klaga på att tjejer tappar allt efter att dom får barn. Men dom verkar inte förstå varför det är så. Dom kan nog inte förstå heller. Det känns fel. "Jag är mamma nu, jag gör inte sånt" Nej, mammor gör inte sånt. Sen kan man ju undra hur miraklet blev till, men det verkar inte relevant just då. Allt man gör, säger, andas är för sina barn. Man tänker inte en sekund på att göra något för sig själv, och allra minst för sin partner.
Min bäbis behöver mig.
Jag ska finnas tillgänglig 24/7.
Kanske hinner jag med en snabb dusch medan han sover. Bara jag är klar tills han vaknar.
Raka benen? Har jag inte tid för.
Kommer inte ihåg senast jag målade naglarna.
Tacka Gud för hårklämmor och spännen, på så sätt slipper man tillochmed att kamma håret.
Gränsen drar jag vid att klippa "mamma-frisyr". Den här korta varianten som man inte ens behöver kamma på morgonen. Man bara stiger upp och så är den som den är. Riktigt så långt kan jag inte gå.
I skrivande stund sitter jag med laptopen i knät, och en sovande Milo på magen.
Och jag ska ta tillfället i akt att sova en stund med honom, känner att jag behöver mer än dom 5timmar jag fick till låns inatt.
Den manliga genen.
Iaf har jag försökt intala mig detta, att man måste dela på uppgifterna. Men det går inte så bra då min sambo anser att han skall göra detta när han känner för det.. Problemet är bara att han aldrig verkar känna för det.
Jag kan ge er ett exempel.
För cirka 3dagar sen vek jag 3maskiner tvätt, och la upp i respektive högar. Jag la undan mina, Lucas och Gabriels kläder och lämnade sambons kläder ute för att hanskulle få äran att lägga undan dom själv. Sedan dess har kläderna mystiskt vandrat från vardagsrumsbord, till soffa, till säng, till köksbord. De har alltså varit i hushållets alla rum utom i klädkammaren där de hör hemma.
Magiskt va?
Ibland kan detta fascinera mig. Man träffar en kille. Man dejtar lite. Kanske spenderar lite tid hemma hos honom. Och det ser rent och snyggt ut! Sängen är bäddad, ingen disk, inga kläder på golvet. Man kanske tillochmed får middag. Man tror att man har fått jackpot!
Sen blir man ett par... Och little-by-little försvinner dessa fantastiska egenskaper. Man märker det inte först. Det är som ett väl dolt drogmissbruk. En socka på badrumsgolvet. En tesked på diskbänken. Men snart trappas det upp. Kalsonger på sovrumsgolvet. En glömd kaffekopp på databordet.
Och sen en morgon vaknar man och undrar vad som hänt. Vem är du och vad har du gjort med min man?
Hallbordet har blivit ett avlastningsbord för skräp. Diskbängen bågnar av all smutsig disk som står där. Klädkammaren svämmar över av kläder som skrynklats ihop till bollar ist för snyggt vikta.
Men då är det försent.
Det finns ingen återvändo.
Och vi tjejer, lojala som hundar, springer gläfasnde efter och plockar upp efter dom. Ibland blir vi lite ilskna och skäller till, men aldrig bits vi.
Det mest fascinerande med detta är dock hur vi hanterar dessa situationer. Oftast säger vi ingenting, för man orkar inte tjafsa. Istället ringer vi upp en TV (trogen vän) och gnäller tills våran tv får tinnitus. Tills TVn säger något som "fan va lat han är" eller "kan han inte göra något själv?". Då går vi in i försvarsposition. "Näe men han har faktiskt haft mycket på jobbet så jag förstår att han är trött..."
Okej. Jag kanske stundtals har överdrivit i detta inlägg, och oftast är inte män riktigt så här jävliga. Och visst finns det undantag där män har hand om hushållet medan tjejen grisar. Men hade det här blivit roligt att läsa om jag hade suttit och mjäkat? Näe...
Det är möjligt att jag tagit ämnet till sin kant, men likförbannat är ändå grundhistorien ofta sann.
Så varför kan vi tjejer inte någon gång säga till våra män: "Du din lata jävel, res dig upp från ditt feta arsle och städa undan dina smörgåssmulor"
och hålla med våra vänner när de kallar vår karl lat. För, lets face it, de e precis vad han är!
Och med den slutkommentaren, och med insikten om att min sambo kommer bli anmärkningsvärt skitsur på mig när han läser detta inlägg, så stänger jag dagens monolog.
Ha de gött, Chauuu
Kungen bjuder in
Jimmy Åkesson till slottet.
Ha ha shit vilka rubriker det blev av det.
Är kungen rasist nu då eller? Nä så klart inte, ingen vågar öppna käften om de nu när de e Kungen själv som tagit detta steget. Hmm? Wonder Why????
Blir så sjukt trött på detta snack.
Skrollade på aftonbladet och det står hur mkt som helst om Sverige Demokraterna & hur främlingsfientliga dom är. Allvarligt talat- Om man inte vet va man snackar om så tycker jag man ska knipa k*ft.
Visst att de kanske inte hade varit en höjdare om de styrt vårt land (de e de la inte oavsett vilket parti de e som har majoritet) Men de e la bra att alla kan sitta med och tycka till?
Och sen de LÖJLIGASTE jag hört på länge är att de tagit bort Sveriges Nationalsång på skolavslutningarna!
Nu får de vara nog, snart e man ju rasist bara man säger att man kommer från Sverige.
Sverige är ett mångkulturellt land & så kommer de alltid förbli. Att fortsätta ha en rullande invandring hit gynnar oss & har alltid gjort. Men e de fel att det ska finnas en gräns på de? Likväl som de finns gräner för allt annat? NEJ JAG HAR INGET EMOT INVADRARE OCH HAR ALDRIG HAFT. Men jag tycker att vi ska ta hand om de som bor i Sverige (även nysvenskarna) innan vi tar in fler. Är det fel? Allt blir ju så mkt bättre då & kvaliten höjs på de mesta.
Ahhh blir såååå arg..
Och det sjuka e att vi ka ha förtroende för partier som mobbar & beter sig som leklåde barn.
Jag tappade förtroendet för hela alltet när jag såg hur de övriga bemötte SD när de blev invalda av SVERIGES BEFOLKNING. Nej de hade inte spelat någon roll om de va SD eller folkpartiet eller dyligt. Det beteendet är inte okej, och speciellt inte av folk som styr vårt land.
Personligen tycker jag man ska ge alla partier en plats & abskaffa monarkin åh putta in en Presedent som VI röstar fram. Jag ställer gärna upp som kandidat haha.
Och kalla mig nu för f*n inte rasist då kokar jag över!!!!
Nä nu ska jag jaga bort dammråttorna för sonen har vaknat.
Hoppas min självmordsbenägna dammråtta Tusse gömmer sig för han vill jag ha kvar :D
Haaaalow
Satt och filurade...
Det fick mig iaf att tänka på när vi var på familjerätten i förra veckan för att fasställa faderskapet, något som tydligen är nödvändigt när man inte är gifta och skaffar barn. Om man skriver på ett papper så är man helt plötsligt barnets far... ?
När vi satt där fick vi svara på en del, för mig, helt irrelevanta frågor. Om när och var och hur vi träffades. Vad har det för betydelse? Är det viktigt att arkivera ursprunget av vårat förhållande? Sedan fick vi veta att de räknat ut ungefär vid vilken tidpunkt Gabriel "blivit skapad" och svara på frågor om hur vårat förhållande till varandra såg ut då. Sen frågade hon mig om jag är säker på att jag inte hade sexuellt umgänge med någon annan vid den tidpunkten.
Ursäkta? Trodde först att jag hade hört fel. Är jag säker på att....? Nej kära frun, jag är inte säker för jag brukar ligga med folk lite sporadiskt när jag har ett förhållande så jag kanske glömde dom 17 killarna jag delade säng med under november månad.
Fan va arg jag blev.
Därefter frågar hon Gonzalo om han känner sig säker på att han är pappan eller om han vill ta ett DNAtest.
Ursäkta igen? Så nu kallar du mig indirekt lögnare. Så jag är en lögnaktig slampa.
Nee, jag vet att hon bara "gjorde sitt jobb" men man kan faktiskt förklara att det här är en procedur vi måste genomgå och dessa är frågorna vi är skyldiga att ställa. Sättet hon gjorde det på var djupt förolämpande och kränkande.
Jag förstår inte direkt hela grejen. Bara för att man är gifta så är det en självklarhet att barnet är makens. Men är man "bara" sambo eller pojk/flickvän så är chansen större att man är otrogen?
Jag har nämligen lite känslan av att det är tvärtom. I ett enkelt förhållande så är man oftast mer försiktiga om varandra, vårdar relationen. Allt är inte lika självklart i en lätt relation. Har man varit gift i 10 år så vet man precis vart man har den andra och då förlorar man lite av passionen och spänningen. Och ofta börjar folk titta över staketet, kanske är gräset grönare... Detta gäller både kvinnor och män.
Nu ska vi inte starta en stor diskussion av det här, mestadels för att mor min står och stampar i hallen och väntar på att vi ska åka till Chilli men även för att jag inte bryr mig så mycket om andras åsikter. Jag har mina, ni har era. Punkt slut. Jag behöver inte tycka som ni gör och ni behöver inte tycka som mig.
Ha de gött, chauuu
Lunch på stan?
Snart kommer Lucas pappa och tar honom för helgen. Milo ligger och gör morgongympa i sängen. Jag är halvt medvetslös efter hela 5timmars sömn...
Det snöar ute. Så egentligen borde jag göra som alla duktiga mammor och klä på mina ungar varmt för att sedan slänga ut dom i någon snöhög där dom kan göra snöänglar och lyktor. Kanske inte Milo iofs. Men ärligt talat så har jag inte stigit upp än och mitt täcke är oändligt varmt. Så jag sätter på en ScoobyDoo till Lucas.
(Det är nu alla DM ska dra förfärat efter andan över min totala opedagogik)
Ikväll är första gången på väääldigt länge som jag får en lugn fredag. Lucas är borta och Albin är hos föräldrarna på helgen. Inte ens Gonzas barn är med oss. Och det ska bli väldigt skönt att ligga i soffan med Milo och göra ingenting. Inga mellanmål, ingen hjälp på toan, inget "kan du sätta på filmen". Mama earned this!
Konstigt... jag hörde att mobilen lät, men jag hittar den ingenstans. Aja den dyker väl upp...
Japp... där va den, under godispåsen. På tal om godis, nu är det dags för frukost.
Sen tror jag att jag vill strosa runt i stan, gå runt i dyra butiker och låtsas att jag är rik.
Ha de gött, chauuu
Vem är jag? Jaa du...
Jag har alltid haft lite svårt för det där att berätta om mig själv, det låter alltid så mesigt och mjäkigt när folk försöker det. På vilket sätt ska man göra det? àla Bullen? Jag är en go och gla kexchokla tjej på 24 vårar...
Njae, hoppar det va?
Vad vill folk veta om en? Är folk verkligen intresserade av min favoritfärg, vad jag helst ser på tv och vad jag har för matta i badrummet (blå, desperate housewives och en grå) Inte direkt kanske.
Men om jag ska vara rent faktabaserad så skulle jag säga att jag är 24 år och bor i Billdal. Har italienska rötter, mamma är från Napoli. Jag har 2 söner, 4.5 år och 2.5 månader. Lucas och Gabriel. Jag har en halv hund, Albin. Den andra halvan tillhör min mor. Jag är utbildad habiliteringspersonal och mitt i en utbildning för att bli habiliteringspedagog. Jag är född i Södertälje och bodde i Nynäshamn dom första åren i mitt liv. Sen flyttade vi till Gbg och Sisjön.
Bor med min sambo Gonzalo, som lurades hit från Chile för sisådär 7år sedan. Får tacka för det. Han har en 6årig tös och en 11årig bonus-son.
För den som räknar finns alltså 4 ungar och 1hund i mitt hushåll.
Var det de ni ville veta?
Eller kanske ska jag använda mig av en sån där charmig lista
Favoritmat: Parmegiana
Bästa tv-program: Big bang theory
Största last: Ett oövervinnligt godissug
Dröm: Ett hus med en stor trädgård
Eller så kan jag vara seriös och berätta att det enda som är viktigt i mitt liv är min familj.
Och att jag är lite av en städ-hitler när jag är hemma. Det ska vara rent och snyggt. Jag är lite som en typisk italiensk husfru. Jag är ensam diktator över hemmet.
Och att när jag är med mina kompisar så är jag ofta uppe i det blå och jävligt tjötig.
Eller så kan vi göra på det gammla goda sättet, om du vill veta något : Fråga!
Ha de gött, chauuuu
Looneymum No1...
Jag är en tjej (vissa kanske har svårt med matten att räkna ut de), Cecilia heter jag åh 24 år va jag sist jag kollade k-kortet. Lyckligt gift är jag sedan 1 år tillbaka. Tillsammans med min man H har jag en galen, busig & sprallig liten hulligan på 8 månader vid namnet Antero. Sen har vi en Golden Retriver som förgyller våra dagar med galenskaper & kisserundor.
När jag inte är mammaledig jobbar jag heltid inom funktionshinder. Funderar på att passa på att läsa en kurs (personal administration) nu men de får vi se hur långt jag kommer med. Just nu planerar vi för fullt inför vår kommande fullt 1 februari. Då lämnar vi Västra Göteborg för ett radhus på landet. Ska bli så skönt att komma ifrån alla stressiga vrak här i Göteborg. Istället byts dom ut mot pösiga bönder som bara rabblar ko-smörja. Underbart!
De e bara att fråga om de skullle va nått & här har vi inga hämningar!
Präkiga Rabiata Morsor e vi då verkligen inte *hehe*
Okej, Va? Jaja...
Ja ja ja jävla tjöt på dig Nathalie- du vet juh att jag ALLTID får min vilja igenom. (Den bortskämda lyxhustrun skrattar högt) Nä men de här ska bli kul. Precis som Natta säger så har man gröt i hjärnan OFTA, glömmer nycklar i bilen, går ut utan skor, lägger telefonen i kylen & sen springer man som en yr höna och letar efter den när någon desperat jävel försöker få tag på en.
Jag ska inte komma och säga att jag har 2 barn, en man, en hund & två bonus barn + en massa läxa för då ljuger jag. Men jag är den milda varrianten av Natta... Nån måtta få de juh vara!
Jag har en son på 8 månader (lilla hulliganen själv) tillsammans med min man & en hund som är aningen BLOND!
Med detta försöker jag även styra upp en vardag som fungerar för alla, jag jobbar oxå lite extra under min "lyxiga mammaledighet" så att jag ska kunna dryga ut mamma dagarna. (Om ni vill läsa mer om vilka vi är så kika under Kategorin OM Oss- där får ni en utförligare beskrivning av vilka Looneymums vi är)
Det finns så mycket man kan irritera sig på SPECIELLT när man blivit mamma. Då syftar jag inte på nått med barnen eller mannen utan FOLK i ALLMÄNHET. Asså ärligt talat- GET REAL. Varför tycker folk att dom har rätten att lägga sig i? Jag va på Netto & stod i kön till att betala. Min son jollrade åh hade skit skoj i vagnen (detta va la 4 månader sen). Helt plötsigt känner jag en puffi ryggen och så klart vänder jag mig om. Vet ni va kärringen gör? Hon pekar på min son och säger: Ser du inte att han pratar med dig, ska du inte prata tillbaka? Jag va inte på humör för att va trevlig och speciellt inte när en sån där sak ska komma åh va bässevisser. Så jag säger med väldigt DRYG röst: Sköt du ditt så sköter jag mitt. Är det något som gör mig grinig så e de sånt. Samma sak att alla tycker dom har rätten att ta på ens mage när man e på tjocken. En främmande människa!!! Inte fan går jag och tar folk på magen åh säger: Vilken fin mage du har????
Nä nu e de dags att aggera lektant igen :D Jippi!!! *IRONI kallas de*
Ses mellan blöjbytena!!!
Va... vem? Vadå?
Har själv 2 barn, Lucas som är 4,5år och Gabriel (även kallad Milo) som är 2,5månad. Sen har jag delad vårdnad av familjens hund, Albin -5månader.
Utöver det så har jag en sambo (Gabriels pappa) som han har en 6årig dotter och en 11årig bonus-son.
Men visst, jag har tid över till en blogg. Jag ska bara lära mig hur man skriver i sömnen, så ska vi nog få det här att funka. Just nu ligger lillgrabben och den större varianten är på daigs. Det är meningen att jag ska sitta med min uppgift i webdesign som skulle varit inlämnad igår... eller med italienska kursen som jag är 3veckor efter med... Men det löser sig. Jag måste ju ha tid med vår nya blogg.
Skämt åsido så är jag relativt skittrött på alla präktiga mammor som tittar snett på en när man dram fram toodisen (aka mjölkfabriken) ute på caféer, då dom själva sitter med flaska eller präktigt dolda under en filt. Jag är lite som ja är och gör lite som jag vill, och om jag får säga det själv så gör jag ett jävligt bra jobb. Jag har en 4åring som bevisar att jag iaf gjort något rätt.
Så säg vad ni vill, men nu måste jag sätta fart med min läxa... Chau
Tipstack till Tant Katti för namnförslaget ;)
