Satt och filurade...
Fick ett samtal från Skatteverket. Dom kan inte godkänna min sons mellannamn (han fars efternamn) då hans far har dubbelefternamn och man får bara föra över den första delen av sitt efternamn. Hänger ni med? Han måste ha med sig sina föräldrar för att kunna dela sitt efternamn. Vi förklarade att det var lite svårt då dom bor i Chile. Då måste han istället ha kopia på sitt födelsebevis och sina föräldrars pass... Vilket meck...
Det fick mig iaf att tänka på när vi var på familjerätten i förra veckan för att fasställa faderskapet, något som tydligen är nödvändigt när man inte är gifta och skaffar barn. Om man skriver på ett papper så är man helt plötsligt barnets far... ?
När vi satt där fick vi svara på en del, för mig, helt irrelevanta frågor. Om när och var och hur vi träffades. Vad har det för betydelse? Är det viktigt att arkivera ursprunget av vårat förhållande? Sedan fick vi veta att de räknat ut ungefär vid vilken tidpunkt Gabriel "blivit skapad" och svara på frågor om hur vårat förhållande till varandra såg ut då. Sen frågade hon mig om jag är säker på att jag inte hade sexuellt umgänge med någon annan vid den tidpunkten.
Ursäkta? Trodde först att jag hade hört fel. Är jag säker på att....? Nej kära frun, jag är inte säker för jag brukar ligga med folk lite sporadiskt när jag har ett förhållande så jag kanske glömde dom 17 killarna jag delade säng med under november månad.
Fan va arg jag blev.
Därefter frågar hon Gonzalo om han känner sig säker på att han är pappan eller om han vill ta ett DNAtest.
Ursäkta igen? Så nu kallar du mig indirekt lögnare. Så jag är en lögnaktig slampa.
Nee, jag vet att hon bara "gjorde sitt jobb" men man kan faktiskt förklara att det här är en procedur vi måste genomgå och dessa är frågorna vi är skyldiga att ställa. Sättet hon gjorde det på var djupt förolämpande och kränkande.
Jag förstår inte direkt hela grejen. Bara för att man är gifta så är det en självklarhet att barnet är makens. Men är man "bara" sambo eller pojk/flickvän så är chansen större att man är otrogen?
Jag har nämligen lite känslan av att det är tvärtom. I ett enkelt förhållande så är man oftast mer försiktiga om varandra, vårdar relationen. Allt är inte lika självklart i en lätt relation. Har man varit gift i 10 år så vet man precis vart man har den andra och då förlorar man lite av passionen och spänningen. Och ofta börjar folk titta över staketet, kanske är gräset grönare... Detta gäller både kvinnor och män.
Nu ska vi inte starta en stor diskussion av det här, mestadels för att mor min står och stampar i hallen och väntar på att vi ska åka till Chilli men även för att jag inte bryr mig så mycket om andras åsikter. Jag har mina, ni har era. Punkt slut. Jag behöver inte tycka som ni gör och ni behöver inte tycka som mig.
Ha de gött, chauuu
Det fick mig iaf att tänka på när vi var på familjerätten i förra veckan för att fasställa faderskapet, något som tydligen är nödvändigt när man inte är gifta och skaffar barn. Om man skriver på ett papper så är man helt plötsligt barnets far... ?
När vi satt där fick vi svara på en del, för mig, helt irrelevanta frågor. Om när och var och hur vi träffades. Vad har det för betydelse? Är det viktigt att arkivera ursprunget av vårat förhållande? Sedan fick vi veta att de räknat ut ungefär vid vilken tidpunkt Gabriel "blivit skapad" och svara på frågor om hur vårat förhållande till varandra såg ut då. Sen frågade hon mig om jag är säker på att jag inte hade sexuellt umgänge med någon annan vid den tidpunkten.
Ursäkta? Trodde först att jag hade hört fel. Är jag säker på att....? Nej kära frun, jag är inte säker för jag brukar ligga med folk lite sporadiskt när jag har ett förhållande så jag kanske glömde dom 17 killarna jag delade säng med under november månad.
Fan va arg jag blev.
Därefter frågar hon Gonzalo om han känner sig säker på att han är pappan eller om han vill ta ett DNAtest.
Ursäkta igen? Så nu kallar du mig indirekt lögnare. Så jag är en lögnaktig slampa.
Nee, jag vet att hon bara "gjorde sitt jobb" men man kan faktiskt förklara att det här är en procedur vi måste genomgå och dessa är frågorna vi är skyldiga att ställa. Sättet hon gjorde det på var djupt förolämpande och kränkande.
Jag förstår inte direkt hela grejen. Bara för att man är gifta så är det en självklarhet att barnet är makens. Men är man "bara" sambo eller pojk/flickvän så är chansen större att man är otrogen?
Jag har nämligen lite känslan av att det är tvärtom. I ett enkelt förhållande så är man oftast mer försiktiga om varandra, vårdar relationen. Allt är inte lika självklart i en lätt relation. Har man varit gift i 10 år så vet man precis vart man har den andra och då förlorar man lite av passionen och spänningen. Och ofta börjar folk titta över staketet, kanske är gräset grönare... Detta gäller både kvinnor och män.
Nu ska vi inte starta en stor diskussion av det här, mestadels för att mor min står och stampar i hallen och väntar på att vi ska åka till Chilli men även för att jag inte bryr mig så mycket om andras åsikter. Jag har mina, ni har era. Punkt slut. Jag behöver inte tycka som ni gör och ni behöver inte tycka som mig.
Ha de gött, chauuu
Kommentarer
Trackback
